Solen skiner igenom molnen och bränner lite på armarna de är skönt, sitter ute o skriver. Sov inatt 14 timmar o mår ganska bra, men är less på min fluktuerande feber som gör sig påmind om nätterna. I lördags var vi iaf på en närliggande safaritur i Mokolodi Game Reserve. En aning tillrättalagt med skötare till elefanterna och rovdjuren (chetaah och hyenor) bakom galler. En härlig öppen, skumpig safaribuss med chans att komma ganska nära djuren. Med oss åkte också Mabel (hon vi bor hos) och Magdalena (lokala studenten som också hyr rum av Mabel). Magdalena är en skön 29-årig Botswan som pluggar epidemiologi på UB, men hon hade aldrig sett en elefant. Det gjorde mig väldigt förvånad, men det är mycket man förvånas över som inte är som man trott om ”Afrikaner”. Det är klart att Afrika är stort och har tusentals olika sidor men som Svenne har man helt klart en del föreställningar innan man åker. Dem jag har träffat på hittills är förvånansvärt lata och bekväma av sig, bilen körs överallt, vilket också nog hänger ihop med, som vår värdinna säger, ”att för de flesta är att ha en bil något nytt och spännande”, det blir som en statuspryl på mycket starkare vis än hemma. Men utöver detta många av de vi träffar på verkar ointresserade av naturen och tar sällan sig ut i naturen på samma vis som hemma i Sverige. Tillbaks till safarin, Mabel och Magdalena satt mellan oss på safaribänken o tjattrade som piff o puff på Setswana, de beklagade sig ständigt över att de var skumpigt och obekvämt, återigen så förvånas vi. Kudu-tjuren var helt klart det min favorit med ståtliga horn och mönster över rygg nästan som vita krigsmålningar, dom sägs kunna hoppa 2.30 meter rakt upp i luften, ett mål att se före jag lämnar Afrika. Jag blev lite besviken på Zebrorna, kanske att Madagascar-filmen fått upp mina förväntningar, trodde de skulle va fräckare, såg ut som en blyg trött häst med spektakulära mönster.

Igår fick vi se mer utav det ”Afrika” man förväntar sig, vi åkte på biltur ut på landet med Mabel o hälsade på några bönder. Vi körde typ en timme och för varje km blev de mer och mer obebott och fler åsnor, getter och kor delade vägen med oss. Sen när vägen nästan tog helt slut svängde vi in till en familj som bestod av två föräldrar två typ mormorrar och 6 döttrar, (jag kände med mannen). Vi slängde in familjen i vår dunder-jeep och åkte på rundtur i byn, där de flesta pratade Setswana och möjligtvis lite trevande Engelska. Hemma hos bönderna satt det oftast två gamla gubbar under ett träd och drack Shake-Shake, traditionell öl som serveras i mjölkförpackning och med fördel skakas för inmundigande. Överallt fanns det barn som springer runt och leker och fascineras över de vita människorna och hamnar mer än gärna på foto. Här är det långt ifrån det vi mött i stan de här är långt ifrån bekväma av sig och brukar jorden till synes utan några maskiner alls. Vi bestämmer oss för att komma tillbaks en hel helg eller så men lämnar för mörkret och får med oss färsk majs, vattenmelon och någon squashliknande frukt/grönsak.

 Nu är de sol och vi ska åka o tvätta bilen, kanske bada lite pool före en intervju ikväll.

 Förresten nu har emelie lagt upp nya bilder på FB där bland annat Kudu och kanske nån gubbe me shake-shake så småningom. Finns också som länk från min Fb-profil