En fuktig träbänk blir bra plats för mig att slå mig ner på, jag väntar på Olof. Det är mulet och har regnat i snart fyra dagar. Den fuktiga träbänken står utanför en barnavdelning på Prinsess Marina Hospital. Sjukhussalarnas stora fönster vetter ut mot min träbänk. Fönster står öppna för vädring och barnskriken inifrån överröstar mina tankar om att här vill jag verka. Utanför, nästintill mig hänger barnkläder på tork. Det är buskar och murar som agerar torkanordning och jag omgärdas av handdukar och tygblöjor. En liten pojke busar bakom gardinen. Leker tittut med mig och han är som barn är alltjämnt.

Prinsess Marina Hospital är ett stort sjukhus med flertalet specialiteter. Beylor heter en intilliggande pediatrisk klinik för AIDS-sjuka barn. Här genomförs en tredjedel av våra intervjuer. Kliniken ligger på PMH´s område men är en egen enhet med avstickare runt om i Africa. Den är inte privat men kontrasterna vad gäller synbar rikedom och därmed större resurser står sig uppenbara i mötet med den intilliggande pediatriska avdelningens nedslitning.

När vi öppnar dörren till Beylor AIDS-klinik för barn kliver vi rakt in i väntrummet. Mammor står, sitter och ligger med sina barn i famnen. Äldre barn inryms däremellan.  Jag tänker att trots goda resurser står vårdtyngden sig övermäktig, och dessa är endast en handfull. Det är trångt och dagen har precis börjat. Vi kliver förbi trängseln och blir visade en trappa upp. I dyra soffor i ett väntrum, inte någonstans likt det vi precis passerat, slår vi oss ner för att vänta på Ryan, barnläkare och tillika klinikchef. Han möter oss på ett amerikanskt inbjudande vis och på ett hjärtligt sätt välkomnar oss till kliniken. Efter ett samtal är fyra intervjuer ordnade. En företeelse vi inte direkt varit bortskämda med här i Gabs, då detta är långsamhetens förlovade land. Ryan visar oss till en sjuksköterska han tänkt ut och vi tar i hand på vänskapens vis. Intervjun går fint och därefter ordnar Ryan återigen i en handryckning ett läkarbesök för Olof som de senaste dagarna inte varit riktigt pigg, med febertoppar och diverse andra tropiska symtom. Allt går snabbt och djupt in i magen känns det somewhat politiskt inkorrekt med ett så snabbt omhändertagande då kön under oss nu tagit sig ut på gården. Men med viss oro för min resekamrat tar vi emot gräddfilen som erbjuds och ser kontakter som en obehaglig förutsättning. Efter provtagning inbjuds vi till ett cocktailparty vid tillfälle. Och allt känns oförskämt bra men på samma gång obehagligt surrealistiskt när vi mot bilen passerar barnavdelningen till vänster om de dyra sofforna.    

14/3 2009

Och det fortsätter vara mulet. Det är lördag och denna helg tog sig en ny riktning då Olof är allt för dålig för att campa i det vilda. Eller jag insisterade nog på säkerhet framför äventyr som alltför mycket utsätter Olof för onödig fara. Vi stannar hemma och tar en helg av transkribering och istället nöje på hemmaplan. Igår kväll var vi ut, åt god middag med nått glas vitt i goda nyfunna vänners lag och kvällen var god och fin. Idag åker på en överdagen safari med guidad tur. Inte för långt från säkerhet och utan övernattning så får vi smaka på lite villt utan allt för stora vågspel. Runt den 23 åker vi på lite semester här i Botswana. Runt fyra dagar upp till norra Botswana aka Kesani och lite äventyr. Fyrhjulingssafari, båttur och vic-falls för att nämna några av våra förhoppningar och önskemål.  Innan dess ska ytterligare fyra intervjuer avklaras och transkribering avklaras. En förhoppning är också att vi nästa helg ska kunna genomföra campingen som planerad denna vecka. Jag menar att detta helt står i relation till hur min resekamrat då mår.

Den 5 mars give ´n take a few days, åker vi till J-burg, kör över gränsen med bil och övernattar någon natt. Sedan planeras det med flyg ner till Cape för att fortsätta studier och aningens semester där.

Dumela.

Kram/ E   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De går längre o längre mellan inläggen vilket inte innebär att nån behöver oroa sig snarare att vi har bättre saker att göra än att berätta om vad vi gjort. Nu är de bara en vecka kvar här i Kapstaden o de känns som att tiden bara flyger iväg. Vi...

I två dagar vari varit i Jo-berg, aka Johannesburg. Vi bodde med Mabels dotter som för oss då var den enda vi inte träffat i hennes stora familj. Dotterns (Kele) och hennes sambo överraskade oss väl med skönt sällskap som vi mer en gärna spenderar me...

Hej, de va typ 10 dagar o en sisådär 1200 bilder på Emelies kamera sen vi yttrade oss här, sist. Så vart ska jag (O) börja, förra arbetsveckan gick åt mest till att göra klart med intervjuerna och analyserna, nu har vi ”bara” sammanst...

I helgen åkte vi Khutse Game reserve med Gustav, Maria och Lebule (vår värds dotter). Vi åkte med hopp om att få se lejon, giraffer, savann, öken, köra 4x4 och sova ut bland cheetahs och ormar. Under vår drygt 4 timmars bilresa från Gabs var vår ...

TIA- This Is Africa Vilka former, vart man än vänder sig välformade bröst och rumpor på unga som gamla, tjocka som smala. O om man skulle råka titta på ett par då stirrar det väldigt ofta tillbaks provocerande bröstvårtor, de är väl bara att vänja si...